Förord

Det har länge varit känt att mjölnarbostaden som tillhört Söderby gård i Handen har en ovanlig stomme. När jag kom dit första gången var det fascinerande att se de raka intakta väggarna av lera och halm som frilagts i tre rum. För ett otränat öga sa de dock inte så mycket så jag fick kontakt med Johannes Riesterer som är kunnig inom området. Han kom ut och blev mycket entusiastisk. Just den här typen av vägg hade han inte sett förut och inte heller stött på i litteraturen. Jag har hört mig för hos andra inom området och inte heller de har sett eller läst om denna metod, det vill säga att inte blanda leran och halmen utan lägga dem i skikt. Tyvärr har inte tiden medgivit några egna studier av litteraturen.

En annan intressant fråga som inte heller har kunnat utredas i detta skede är vem som uppförde byggnaden. Det måste ha krävts ett visst mått av experimentlusta, tid och energi för att genomföra ett sådant projekt. Kanske får vi veta det i framtiden.

Förutom att det skulle vara intressant att utreda ovanstående frågor så vore det värdefullt med en ordentlig uppmätning. Detta arbete är en bit på vägen, en första dokumentation och beskrivning av byggnaden i ord och bilder. Byggnaden är dock värd mer uppmärksamhet i framtiden.

Historik

Söderby säteri bildades troligen på 1600-talet. På dess ägor uppfördes en kvarn som 1813 utrustades med maskineri från Samuel Owens verkstad i Stockholm. Mjölnarbostaden kan ha uppförts samtidigt, eller något tidigare. Det finns också uppgifter om att den uppfördes redan på 1600-talet. Ser man till bevarade snickerier så finns det två gamla dörrfoder vars typ kan höra till det tidiga 1700-talet. Huvuddelen av snickerierna kan dock dateras till omkring år 1800 och byggnaden är troligen uppförd då. Under början av 1800-talet propagerade man från staten för nya byggnadstekniker, bland annat olika ler-och jordtekniker och det skrevs flera böcker i ämnet.

Kvarnen styckades från Söderby gård omkring 1920 och köptes av David Teodor Grip som drev kvarnen fram till sin död då hans son Ragnar Grip övertog driften. 1940 övergick man från vattendrift till elektrisk. Verksamheten pågick till 1962-63. Idag återstår endast grunden då kvarnen brann under slutet av 1980-talet. På fastigheten ligger också ett magasin, troligen uppfört under första hälften av 1800-talet. Detta har dokumenterats av Stockholms Länsmuseum 1999.

Ett rum i mjölnarbostaden användes också som telefonstation med namnet Söderby, senare Handen, mellan 1911 till 1949, andra uppgifter säger 1951. Det var i det först rummet till vänster, rum 3 i denna dokumentation, som växeltelefonisterna satt och föreståndare var Vanja Grip, syster till Ragnar Grip. Resten av byggnaden var bostad med en lägenhet på ovanvåningen och en på bottenvåningen.

Haninge kommun köpte fastigheten omkring 1973 och sedan dess var kvarnen motorgård och i mjölnarbostaden huserade bland annat fältbiologerna. I dag hyr Carlo Taccola mjölnarbostaden och han har påbörjat en varsam renovering av byggnaden.

Byggandsbeskrivning

Mjölnarbostaden ligger i en sluttning. Byggnaden är två våningar hög med oinredd vind och med en mindre källare under östra hörnet. Taket har en spetsig vinkel avsett för tegel eller kanske halm. Planlösningen är närmast kvadratisk.

Konstruktion

Av de iakttagelser man kan göra på plats ligger byggnaden på en rustbädd av obarkade stockar i sand. Grunden består av natursten. Det bör ligga en syll på grunden för golvbjälklaget och därefter står de bärande väggarna av lera och halm. Väggarna är utförda i en form där leran och halmen har stampats ner. Leran och halmen har inte blandats utan ligger i lager. Lerlagret är ca 4-5 cm tjockt. Halmlagret är svårare att mäta men så tunt att lerlagren får kontakt med varandra. Det är troligen en stor fördel med den här skiktningen då det är ett mycket tungt arbete att blanda den feta leran med halmen vilket är det vanligaste sättet. Man måste ha använt långa formar, inga vertikala skarvar syns i de tre rum där väggarna är frilagda.

Ytterväggarna är ca 60 cm tjocka och innerväggarna ca 45 cm. Mycket lite trä har använts, såvida det inte ligger gömt i konstruktionen. I detta arbete har endast ler/halmväggarna kunnat studeras från insidan. I bottenvåningen ligger på ca 80 cm höjd en ca 8 cm bred sågad regel. Bjälklagen vilar på huggna stockar som vilar på ytterväggarna. Fönster och dörrar består av kraftiga karmkistor som säkert sattes på plats redan under stampningen av huset. De är bärande och utgör samtidigt dörrkarm och smyginklädnaden. På övervåningen avslutas ler/halmväggen av två varv huggna stockar, både på in och utsidan, hammarband som takstolen vilar på. Takstolen består av högben och hanband, inga stödben och är av huggna stockar, hopfogade med dymlingar.

Det bör ha tagit flera år innan den tunga fuktiga lerväggarna torkat och huset varit möjligt att inreda. Östra hörnet av byggnaden visar också på omfattande sättningar vilka kan ha skett ganska tidigt. Från insidan, under trappan, syns att delar av denna vägg är av tegel.

Exteriör

Ytterväggarna är spritputsade med kalkbruk och avfärgade med kalkfärg. Gavelröstena är klädda med rödfärgad locklistpanel. Taket är täckt med tvåkupigt tegel och skorstenen med litet krön är vitkalkad. Fönstren har släta rödfärgade foder. Fönstren är troligen från början av 1900-talet, kopplade tvåluftsfönster med en spröjs i varje båge. I gavlarna sitter äldre lunettfönster. På baksidan mot sydöst och nordöst har kraftiga förstärkningar av betong gjutits på grunden.

Interiör

Planlösningen är identisk på de båda våningarna. I samband med renovering har lerväggarna frilagts i tre rum, två på bottenvåningen och ett på ovanvåningen. Byggnadens äldsta fasta inredning har hittats på övervåningen. Några foder talar för tidigt 1700-tal men huvuddelen av den äldsta fasta inredningen kommer från omkring 1800. Byggnaden har dock ändrats efter tidens smak och här finns både jugendsnickerier och masonitklädda väggar och tak med släta snickerier från 1940-50-tal.

Bottenvåningen rum 1, förstuga

Förstugan domineras av en renovering från 1930-40-talet.

Golvet är av obehandlade bräder, ca 10 cm breda.

Väggarna är klädda med masonit, nedtill med en enkel ådrad bröstning.

Taket är det ursprungliga brädtaket med vit flagnande färg, men det har också varit masonitklätt.

Fönstersmygen är masonitklädd liksom smygen mellan ytter och innerdörren.

Snickerierna är profilerade av en typ från 1910-20-tal.

Bottenvåningen rum 2, trappskrubb

I skrubben under trappan är väggarna frilagda. Ytterväggen och en del av mellanväggen är murad av tegel vilket kan tyda på skador i denna vägg. Dörren är en enkel bräddörr.

Bottenvåningen rum 3, fd telefonstation-rummet.

Golvet är gjutet av betong.

Väggar är helt frilagda och de består av ler/halm förutom väggen mot förstuga och kök där väggen är av tegel, en del av murstocken, och förmodligen har här tidigare varit en eldstad. Senare har här stått en garderob. Mot förstugan består väggen av en yngre tegelvägg och här har under en period varit helt öppet mot förstugan. På övriga väggar finns rester av sentida cementhaltig puts nertill och under den en kalkputs.

Taket är ett ursprungligt, mycket sotigt brädtak som frilagts.

Snickerierna är borta förutom fönsterfodren som är sentida. Mot rum 3 finns dock ursprunglig karmkista kvar. Den utgör också smyginklädnaden med rak profil, så kallad stenimiterande, och är typisk för det tidiga1800-talet.

Bottenvåningen rum 4, kammare

Golvet är ett obehandlat brädgolv, ca 12 cm.

Väggarna är frilagda och ler/halmkonstruktionen med bindande reglar helt synlig. På en ca kvadratmeter stor yta mot rum 5, köket, finns äldre, troligen ursprunglig kalkputs kvar. Den är ockrafärgad. Senare har väggarna pappspänts och tapetserats. Trälister, som fällts in i väggen, för spänningen av papp finns bevarade. Stora sjok av tapeten finns också bevarad i det intilliggande magasinet.

Taket är frilagt brädtak som varit vitlimmat och nu är renskrapat. Det har också varit pappspänt under en period.

Snickerier. Fönsterfodren är sentida. Fönstrets karmkista har frilagts och består av två breda plank. Kring dörren mot köket sitter foder från sent 1800-tal. Dörrsmygen har samma utförande som mot rum 3, se ovan, men har här huggits slät för att få ett jämt underlag för sentida masonittäckning.

I rummet finns också en äldre rörspis med svartmålade luckor av smitt järn.

Bottenvåningen rum 5, kök.

Rummet präglas ombyggnader och inredning från 1900-talet.

Golvet består av 8,5 cm breda bräder, blåmålade.

Väggarna, taket och fönstersmygarna är masonitklädda och vitmålade.

Snickerier. Foder och socklar är sentida.

Köksinredningen är från 1910-20-talet och består av ett skänkskåp och diskbänksskåp. Spisen. En äldre spiskåpa finns bevarad medan nederdelen av spisen är riven för att ge plats åt en elspis som i dag är borta.

Här finns två förråd varav det ena har varit inrett till dusch.

rum 6, trappan

Trappan är troligen ursprunglig. Stegen är infällda i en rund trappspindel av trä. Sättstegen är ljusgrå och planstegen är i dag slitna men har tidigare varit brunmålade. Väggarna är klädda med masonit.

Övervåningen rum 7, hall

Den lilla hallen har många äldre, ursprungliga inslag.

Golvet är av obehandlade plank, 20-30 cm breda.

Väggarna är masonitklädda.

Taket består av ursprungliga breda bräder, i dag målade med vit flagnande färg.

Sockeln vid ytterväggen är fasad och i taket sitter en enkel trekantlist. Smygen mot rum 10 består av en rak, stenimiterande karmkista som på bottenvåningen.

Dörrarna är troligen ursprungliga, sk halvfranska rokokodörrar som förekommer från mitten av 1700-talet och hundra år framåt. Dörrfodren har många färglager vilket gör dem svårtydda men de skulle kunna vara av en typ som fanns under tidigt 1700-tal.

Övervåningen rum 8, kök

Rummet har en köksinredning som troligen tillkom på 1940-talet.

Golvet är av obehandlade bräder, 13-17 cm.

Väggar, tak och fönstersmyg är masonitklädda och vitmålade.

Snickerierna är sentida.

Köksskåpen har lutande front med skjutluckor. I rummet finns två väggfasta garderober. I den ena finns en äldre tapet bevarad.

Dörrsmygen mot rum 7 är som övriga. Dörren saknas men på vinden finns en halvfransk rokokodörr som kan ha suttit här.

Övervåningen rum 9, kammare

Golvet består av breda plank, ca 15-25 cm breda och lackade.

Väggar och fönstersmyg är masonitklädda.

Taket är täckt med rektangulära träfiberplattor.

Dörrsmygen mot rum 8 består av en rak stenimiterande karmkista som i övriga rum. Dörren är en halvfransk rokokodörr.

Snickerierna är av jugendtyp, från början av 1900-talet.

I rummet står en äldre rörspis med svartmålade luckor av smitt järn.

Övervåningen rum 10, äldre kök

Golvet är täckt med smala bräder, ca 8,5 cm breda och rödmålade.

Väggarna är frilagda och består av samma skiktning av lera och halm. Här på ovanvåningen saknas dock den synliga bindande regeln som finns i bottenvåningen. Övre delen av väggen består av två varv bjälkar som huggits för att putsen skall fästa. I ytterväggen mot sydöst är dock bjälkarna utbytta och saknar huggningen. På väggarna syns inga rester av puts. Det har nog funnits tidigare men tagits bort helt när väggarna pappspändes och tapetserades.

Taket är av hyvlade, tidigare vitmålade bräder.

Dörrarna är beskrivna ovan, halvfranska rokokodörrar, hårt rengjorda så att ursprungligt engelskt röda färgskikt är synligt.

Snickerier. Samma kulör har fodren som troligen också är ursprungliga.

I rummet står en vitkalkad öppen spis med frilagd murstock.

Övervåningen rum 11, toalett

Senare tillkommen med brädväggar. Plastmatta på golvet, masonit på väggar och tak.

Vinden

Vinden nås via en enkel trätrappa. På väggarna finns rester av äldre puts, svagt ljusblå och svagt rosa. På vinden finns ett isolerat rum samt ett förråd. För övrigt är vinden öppen med synlig takstol och oisolerade tak och väggar.

Golvet är täckt med delvis breda plank och delvis smalare bräder. Gavlarnas locklistpanel utgör innerväggarna och i taket är brädunderlaget till tegelpannorna synligt.

Källor och litteratur

Intervju

Bo Grip, Handen, Haninge, son till Ragnar Grip, den siste mjölnaren i kvarnen. 2003-05-28.

Eivor Nordenskjöld, Stockholm, tidigare ägare till Söderby gård, 2003-05-30.

Johannes Riesterer, Stockholm, kunnig inom ler- och jordhusbyggeri, 2003-05-26.

Carlo Taccola, hyr mjölnarbostaden av Haninge kommun, 2003-05-26.

Litteratur

Olle Flodby. Handen. Från vägskäl till kommuncentrum. 1992.

Olle Flodby. Handen i bilder. Ett samhälle i förvandling. 2001

Förslag till Kulturmiljöprogram för Haninge kommun, fastlandet. Kulturhistoriska miljöer. Länsstyrelsen i Stockholms län. 1980.

Inger Heijkenskjöld. Haninge förr och nu. Hänt i Haninge. 1985.

Magasin Söderby gård Haninge, Stockholms länsmuseum, Rapport 1999:17

Bilaga 1

Planlösning med markering av inventerad fast inredning

Övervåningen

Bottenvåningen

Detta är en illustration av byggnaden, ingen uppmätning. Df =Dörrfoder, Ff=fönsterfoder, D=dörr, Uk= Ursprunglig karm synlig, Ms=Masonitinklädd smyg, S=sockel. Numreringen förklaras på följande sidor.

Uppmätning av snickerier

Skala ca 1:1

Df= dörrfoder, Ff=fönsterfoder, S=sockellist. Färglager försvårar uppmätningen och kan ge avvikelser från ursprungligt utseende.

Innehåll

Förord 1

Bilaga 1 Planlösning, dörrar, inredning och listverk

Bilaga 2 Fotodokumentation